När solen äntligen kom upp såg jag hur varulven stannade och lade sig ner på marken. Han skakade och andades fort. Jag såg hur han sakta blev mindre och tillslut låg det en människa på marken framför oss.

Kapitel 15

How could it be u?

Mike Newton låg och darrade framför mig. Jag stirrade chockat på honom samtidigt som han började andas normalt. När vi såg att han började öppna ögonen sprang vi. Vi sprang genom den rätt ljusa skogen, fast de vildbevuxna träden skymde det mesta av solen som lyste klart på himlen. Där skogen slutade hade vi svårt att ta oss framåt. Många bilar åkte förbi på vägen och vi hade inte en chans att ta oss över till motellet. Istället började vi jaga. Inte förens Edward hade föreslagit det kände jag hur törstig jag var. Jag fick snabb upp doften på tre hjortar och sög ur blodet. Edward tog den andra och Renesmee den tredje. Jake sprang iväg en bit och hittade något själv så fort Renesmee hade druckit ur sin. Jag och Edward fortsatte att leta efter fler djur och hittade tillslut två till stora hjortar. När vi hade jagat klart var det fortfarande lika mycket trafik på vägen och vi var tvungna att stanna i skogen tills solen gick ner. Vi satte oss på en stock en liten stund och bara lyssnade. Jag hörde bilarna köra förbi, fåglarna som kvittrade i solen och en liten ekorre som hoppade runt bland trädtopparna. Plötsligt vart nästan allt tyst, förutom ett ljud. Sirener som närmade sig. Jag kastade en blick mot vägen och såg hur polisbilarna saktade in och stannade. Vi var långt in i skogen och de skulle inte kunna se oss än. Jag såg hur Jacob skiftade form och gick mot ett träd. Jag följde hans exempel och klättrade också upp. Rakt efter mig kom Edward i samma träd. Renesmee klättrade upp i Jakes famn och där satt vi. Jag kollade ner på marken där poliserna gick. Jag lät bli att andas och fortsatte att iaktta dem. De sökte efter något, det syntes tydligt. De hade en hund med sig också. Den var svart och hade mörkbruna tassar. Jag såg att den kände doften av oss, men lät sig inte luras. Den hade förmodligen fått ett spår och höll sig till det. Plötsligt kom jag i håg kroppen. Lauren som fortfarande låg död med ett varulvsbett i halsen. Jag drog undan min sköld och lät Edward se in i mina tankar. Han kollade tillbaka på mig med en blick som sa: Fan.

Men vi fortsatte att iaktta poliserna. De var kvar i skogen hela dagen och letade, utan att hitta henne. Vi hoppade tyst från träd till träd efter poliserna. Men när det var kolsvart ute, gav poliserna upp och åkte hem. Vi följde dem tillbaka och när de äntligen satt sig i bilarna och åkt iväg sprang vi mot motellet. Renesmee och Jacob beslagtog dubbelsängen och stängde dörren. Jag skrattade och tog Edwards hand. Jag gick ut mot fåtöljerna som stod längs med en grå vägg utanför sovrummet. Edward satte sig i en och jag satte mig i den andra. Han sa inget, utan stirrade blint framåt. Först lät jag honom vara, men när han hade varit tyst tio minuter försökte jag locka till mig hans uppmärksamhet.

”Edward?” sa jag försiktigt och tittade på honom, men han rörde inte en min.

”Edward?” sa jag igen, lite högre, fast jag visste att han hade hört det redan första gången.

Jag lät honom sitta tyst en stund till. Men tillslut gav jag upp. Jag reste mig ur fåtöljen och ställde mig framför honom. Men han rörde sig fortfarande inte. Jag drog loss hans armar och satte mig i hans knä. Jag kollade upp i hans ansikte och jag såg att han log. Han la armarna om mig och kysste mig på pannan.

”Vad ska vi göra med Mike och Lauren?” frågade jag.

”Jag vet inte...” sa Edward. ”Du avbröt mig i mina funderingar.” tillade han och log.

”Men, kommer han att förvandlas igen?” frågade jag.

”Ja, vid nästa fullmåne.”

”Men finns det inget sätt att stoppa det?” undrade jag. ”Alltså, kan de inte typ präglas som Jake?”

”Jag vet inte, men hur skulle det se ut om vi typ sprang runt och letade en tjej åt honom då?” sa han och kollade på mig med höjda ögonbryn.

”Hm,jaa. Kanske inte så jättesmart.” sa jag.

”Vi får helt enkelt tänka en stund till” sa Edward och vi försjönk i en tystnad resten av natten.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                   Vad tycker ni?? :D                                                                                                //Vicki